2040-2049

i förrgår var jag med om ett lite jobbigt samtal. hade tackat ja till en gratis rådgivning per telefon från min bank. det handlade förstås om det allvarliga "nu tjänar du pengar och har lån"-pratet. och jag lovar att jag kunde vara mer intresserad. så mkt mer intresserad.

vi pratade och pratade. är det dags att börja pensionsspara? absolut insisterade den trevlige bankmannen. jag försökte hänvisa till analytiker som menar att yngre inte bör pensionsspara då det innebär att låsa fast pengar som kanske behövs till annat. inte alls menade den trevlige bankmannen som hade så många argument att jag slutade lyssna mycket fort. till slut var jag tvungen att höra vad han hade att säga om etiskt fondsparande.

"det tycker vi förstås är mkt viktigt". "mycket viktigt". "vi prioriterar dessa frågor här förstår du". följt av ett lite för nervöst skratt för att det skulle kännas tryggt och sant.

detta följdes av en lång tystnad. säkert en minut lång. och det kändes lite som en seger att höra honom svettas och knappa ivrigt på sin dator bara för att konstatera att "vi tycker det som sagt är mycket viktigt, men jag hittar inte mer information om det här".

jag fick även veta att jag beräknas gå i pension ngn ggn mellan 2040-2049. jaså. jaså.