igår var jag nästan hipp

det blev marit bergman på nalen. oh så glad jag är att jag bestämde mig för att lämna det trygga boet och ge mig ut bland folk. mkt trevligt. gick dit med två unga herrar och blev påmind om livet utanför sambobubblan. lovely.

marit var som vanligt alldeles underbar. tiden gick så fort. kanske var det ölen i min kropp eller känslan av att det inte alls var söndagkväll och att jag skulle upp nästa morgon. äventyret blev ännu mer spännande när jag vid midnatt kom t alvik och möttes av att nockebybanan stod pga av strömavbrott i hela äppelviken m omnejd. trots (eller kanske pga?) att jag var både smått berusad och trött tog jag mod till mig och vandrade hem de 2 km längs alviksvägen. knappt något gatljus och duggregn. alldeles kolsvart vissa bitar. gick och tänkte på aung san suu kyi som sagt att hon botade sin rädsla mot mörkret genom att vandra i natten. å även om jag inte tycker att det är rimligt att jämföra ett strömavbrott i bromma med diktaturregimen i burma så blev jag lite modigare och kände mig säkrare av att tänka på henne. jag tänke också på hagamannen-tiden i umeå och alla dessa otaliga gånger jag haft hjärtat i halsgroppen och varit så rädd så rädd för det som kan finnas bakom nästa hörn.

det var mäktigt att gå där helt ensam och inte vara rädd mitt i mörka natten. dessutom var det väldigt vackert att se hur saker ser ut när inte all elektricitet är igång.