knoppar som brister

det brister knoppar nu. och det gör ont. och det är främst bara för att saker är så fina och bra och betydelsefulla. men just nu händer så mkt och jag tappar fotfästet flera ggr per dag. det rör sig i en hiskelig fart. hej. hej då. sju år kom och gick.

idag har jag besökt en utställning om ålidhem som konststudenterna jobbar med. blev som ngn form av terapi för mig. många vackra foton, kartor och bilder. väcker minnen, båda bra och mindre bra och riktigt usla. och jag som bara känner och känner och känner just nu. å ena sidan skulle jag behöva lite "medveten närvaro" (dvs låta känsla och förnuft balanseras). å andra sidan är det ganska skönt att vara helt i känslorna och inte så korrekt rationell alla gånger.

visste ni förrästen att det finns så mkt som tre sånger dedikerade t ålidhem? om ni dyker upp på festen som vi (mest troligt) ska ha nästa vecka så lovar jag att spela upp dem!