san francisco

av ngn anledning råkade sambon byta kanal just som peter siepen och tilde fröling körde in i san francisco. ja, i en bil alltså. de har ett tv-program där de reser runt och gör lite tokroliga saker runt om i världen. jag var dock inte beredd på vad detta skulle väcka i mig.

för att ge kort bakgrundsinfo så är san francisco (iaf "bay area") den ort utanför västerbotten där jag tillbringat mest av min vuxna tid. det handlar inte om massor av år men en termin -99 plus 3 månader -03 och sedan två resor dit efter det. jag har iofs alltid bott i berkeley (20 minuter m pendeltåg från SF) men varit en hel del inne i stan. -03 gjorde jag mina fältstudier på socionomprogrammet inne i SF på en organisation som jobbar m hemlösa familjer (läs: ofta mkt unga mammor, inte sällan m flera barn).

ngt vaknade i mig när jag såg peter och tilde flamsa runt och göra ganska tråkiga saker inne i SF. gatorna, vyerna, människorna (gud vad klyschigt detta låter) fick mig att känna lukten från de ganska äckliga avloppen i kombination med kaffebönor från alla trendiga caféer. jag började att längta dit och kan inte släppa tanken på att veta exakt när det är dags igen. jag vill bara vara där. det är ngn märklig kombination av så mkt just där som bara suger tag i hela mig. det vackra och det fula bredvid varandra hela tiden.

nu ska jag sova. och drömma att jag är där. att jag i timmar strosar runt helt mållöst. slinker in och dricker mkt gott kaffe. går vidare. in på en av alla otroligt roligt välsorterade bokaffärer där jag till slut måste gå ut för att inte göra av med hela reskassan. sedan återvänder jag efter ett tag för att iaf köpa en politisk tidskrift att roa mig med. (det blir tre). folk pratar spontant med mig på gatan och någon frågar mig om jag är från new york för att det står manhattan på min ryggsäck. nästa förstår på min brytning att jag är europé men gissar på att jag kommer från holland. jag går backe upp och backe ner och tittar på allt som rör sig. ser broarna åt båda håll och slutar aldrig att fascineras av att det är vackert. när kvällen skymmer söker jag upp ett av alla hak som säljer burritos. väljer en med svarta bönor, råris och massor av guacomole. mätt och belåten tar jag pendeln t berkeley. det är mörkt när jag går gatan upp, men fortfarande varmt. e är hemma och sitter och röker på altanen. jag sätter mig bredvid henne och dricker ekologisk lemonad. vi tittar på månen och konstaterar att den alltid är densamma.