smuts

nu har jag läst katarina wennstams senaste bok smuts. till skillnad från hennes tidigare reportageböcker om våldtäkt är detta en roman. fokus är sexköp och rättsväsendets respektive medias hantering av dessa "småbrott". recensionerna har varit ganska hårda. i DN skrevs bl.a: "Frossandet i förnedrande detaljer blir ett övergrepp i sig.". jag håller inte med. med tanke på vilket ämne hon faktiskt behandlar menar jag att det är svårt att göra annorlunda. förnedrande scener? ja, absolut. detaljerat beskrivet? ja, i flera fall. men att få detta till ett "frossande" instämmer jag inte i.

jag har lite svårt att sätta fingret på vad jag gillar m boken. de första 50 sidorna uppfattade jag som lite väl tunna, men sedan tycker jag att historien tar sig. det är verklighetstroget och visar upp en sida av vårt "jämställda" samhälle som få vill kännas vid. men så här ser det ju faktiskt ut! domare köper sex och får behålla sina jobb. visserligen har vi en sexköpslag i sverige, men påföljden är endast böter. den med pengar köper sig fri och köper vidare fler kvinnors kroppar. drygt en tusenlapp för att få tömma sig i en köpt kropp.

någonstans i bokens mitt blev jag illamående. det är iofs inte så att jag är ovan att ta del av information om övergrepp och dubbelmoral kring vad kvinnor bör och inte bör göra, men någonstans passerades även min gräns. jag tror att det är känslan av hopplöshet. det är så uppenbart vilka som köper. visst, pojkar och män blir också köpta, men då också så gott som alltid av andra män.

jag tror att boken tilltalar mig för att den ger en obehagskänsla. en obehaglig känsla av verklighet som jag inte vet hur jag ska hantera.