mera uffe

anna ternheim säger i en intervju i senaste numret av vertex (umeås studentkårs tidning) att ulf lundell är sveriges mest underskattade musiker.

(varför är detta viktigt att nämna? kanske för att det får mig att tycka att det är lite mer legitimit att digga gubben. för om anna tycker så, då är det minsann mer ok. typ)

snö

har varit borta från ume i fyra dagar och kommer tillbaka till snö. visst, det snöade lite innan jag åkte, men nu ligger det tätt på marken. det blir så ljust. det är en helt annan känsla att gå på och se på.

sedan i torsdags har jag förbrukat ca 20 biljetter. åkt buss, flyg, tåg, tunnelbana och spårvagn. varit på en anställningsintervju, träffat vänner, gått på teater och suttit på ett budgetmöte och ett styrelsemöte. ganska slagen (läs trött) kom jag hem igår tillsammans med ett gäng glada umetjejer som tagit SM-guld i fotboll. blängde lite avundsjukt på deras snygga blombuketter under flygresan.

i fredags såg jag jösses flickor - återkomsten på stockholms stadsteater. min mamma såg faktiskt ursprungsföreställningen för ca 30 år sedan då hon gick lärarhögskolan i umeå. de var ett helt gäng som åkte buss ner till huvudstaden för att se den.

föreställningen väckte en hel del i mig. den feministiska kampens utveckling. att det handlar om grundläggande (avsaknad av?) rättigheter. hur det tidigare inte fanns så mkt utrymme att inte arbeta "över gränser" eftersom målet var så tydligt. hur vi idag har så otroligt svårt att enas om ngt eftersom alternativen är så många och frågorna ännu fler.

blickar framåt och undrar hur en tredje del kommer att se ut om ytterligare 30 år. var är vi då? vad blir fokus i en framställning som ska återge vår nutid?

en provhytt, flera provhyttar

konversation hemma hos oss efter att jag tillbringat ovanligt mkt tid i provhyttar:

i: varför har inte jag en vanlig kropp? (uppgiven)

m: men du har ju en vanlig kropp (förstående sambo)

i: varför har jag en vanlig kropp? (mer uppgiven)

mera skellefteå

jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta.

kyskhetsbältets tid är förbi. vad ska detta leda oss in i för ny era? som om jag skulle känna mig mer trygg i ett sånt bälte?

som om det är sånt som ska stoppa alla våldtäker.

jag säger bara: feministiskt självförsvar för alla och en ny reformerad manlighet.

macho, nej tack.

skellefteå

jag kommer från skellefteå. där händer det grejer må ni tro. följande har ganska nyligt uppmärksammats i riksmedia.

har valt ut "godbitarna" här och här.

ida pornlover

åter från dagens seminarium där gårdagens nämnda texter diskuterats.

vi jobbade främst i rundor med en liten mjukisdjur noshörning (ja, det är universitetet och master´s nivå) som skulle hjälpa oss att fördela ordet. det lyckades sådär.

de flesta var rätt upprörda på mackinnon. utom jag och några andra som kunde se att hon bidragit en hel del i den feministiska teoribildningen. dock blev det en hel del "jag gillar ju män", "alla män är inte onda" och "jag har mkt bra och jämställt sex m min pojkvän och jag njuter minsann".

tur att ingen filmade mig under delar av seminariet. har fått höra att jag kan ha ett otroligt uttrycksfyllt minspel där det inte går att missa om jag håller med eller ej.

dagens "jobbiga" för mig blev när ngn tog upp filmen "selma & sofie" och retoriskt frågade om ngn sett den...naturligtvis var jag den enda som fick räcka upp handen.

sådär ja. då fick jag sitta och försöka förklara på knagglig engelska att det faktiskt inte är "vilken lesbisk porrfilm som helst" (vad det nu är), rätt så röd i mitt i övrigt uttrycksfyllda ansikte och fylld av förskräckelse över hur jag kanske framstod.

nu betraktas jag som den där lesbiska porrfilms lovern som förespråkar mackinnon.
eh. det blev ju inte så bra.

nu: kantareller på macka.

svettigt

jag läser mina feministiska teorier. ej enbart för nöjes skull. läser denna höst en master´s kurs på 5p: "gender studies: feminist theories & intersectional analysis".

lagom lång titel.

nu har jag precis plöjt gayle rubin och catharine mackinnon. den sistnämnda lästes med skräckblandad förtjusning. å ena sidan är hon vass och härligt radikalfeministisk. å andra sidan vet jag inte längre om det är möjligt (för ngn/några) att ha jämställt sex. vilket jag på allvar tycker är problematiskt. väldigt kortfattat förstår jag det som att hon menar att eftersom vi lever i ett samhälle där män är överordnade och kvinnor underordnade så är detta alltid ytterst närvarande, även i s.k "frivilliga/samtyckande" samlag. vidare problematiserar hon vad som eg. är "frivilligt".

jag instämmer inte i hennes absoluta pornografimotstånd i sig. samtidigt delar jag till mångt och mycket hennes konsekvensanalys av den pornografi som finns idag.

hm. ser fram emot sem om detta imorgon. dessutom ska jag delta på en forskarkonferens m henne (mackinnon) i sthlm i november. lite spännande.

kanske måste jag då fråga henne om hur hon tillämpar sin ideologi/teori i sitt eget liv? det är faktiskt det jag svettas över just nu.

kanske är det bara celibat som återstår. "jag ska bli celibat". åh, åmål.

för oss under 30

söndag fm och jag sitter & skriver igen. dricker kaffe & lyssnar nu på winnerbäck. jag tillhör dem som inte ser det som en förolämpning att han av vissa sura kritiker beskrivs som "lundell för dem under 30" (se gårdagens inlägg).

ja, sån är jag. gillar BECK filmer (på riktigt), läser helst deckare (eller reportageböcker om hagamannen), jobbar på smältverk på somrarna (iaf de senaste 9 åren) och diggar uppenbarligen gubbrock.

vad har ni för bekännelser? ngn? är alla så pretto som de verkar?

jag och ulf

det är lördagkväll. jag sitter och försöker få ihop en artikel som förhoppningsvis ska in i en tidskrift så småningom...dricker kaffe och lyssnar på ulf lundell. jo, du läste rätt. jag lyssnar på uffe helt frivilligt. alla har vi några spöken i garderoben. uffe är ett av mina.

butler

jag läser judith butler. eller snarare, jag försöker läsa judith butler. det handlar inte om en hel bok. det handlar om ett (!) kapitel. och jag läser och läser. men förstår inte. tidigare har jag lyssnat på andra som berättat om hennes ideér, läst om henne och sympatiserar till viss del med hennes tankar. men jag lyckas inte följa en sidas text som hon författat.

finner viss tröst i att en tjej som jag läste med i kanada för tre år sedan (som har engelska som modersmål och läste womens´ studies som huvudämne, fjärde året) sa följande:

"i don´t think judith butler wants me to understand her"

claes is my hero

idag skriver JämO på DN debatt. läs! det kanske räddar även din dag. hittar det ej på nätet så kolla i pappersversionen så länge.

dock blir jag orolig vad som kommer att hända. tänk om han omedelbart måste avgå på måndag? nya vindar blåser. strukturer är ju bara fantasier och friheten är störst och viktigast.

men som sagt, min söndag har börjat gott och det ska inga orosmoln på himlen ta ifrån mig!

riktig sorg

glöm förra inlägget. här kom det värsta tänkbara:

göran hägglund är ny socialminister i sverige. mannen som lovordar vårdnasbidrag och menar att äktenskapet är till för mannen och kvinnan. i evighet. den enda av alla partiledarna som blev utbuad under partiledarutfrågningen på PRIDE.

shit. bildt som utrikes må ju vara. björklund som skolminister blir ju intressant...och så leijonkungen som ytterst korrekt hunnit groda sig med att:
"det är jättebra med en invandrare i regeringen".

oj. en hel invandrare. som kommit dit utan språktest.

jag har en stark känsla av att jag inte upprörts för sista gången de kommande fyra åren.

bara döda räknas

fredagar verkar vara dagen då jag kollar/läser nyheter för noga vilket direkt leder till att jag upprörs. idag är det en del i DN som får mig att börja svettas över kaffekoppen.

shachar skriver om anorexi och att det faktiskt är få kvinnor som dör. så har det varit i alla tider och det är inget konstigt med det. dessutom är det ju tokigt att "extremfeminister" menar att detta har något att göra med kvinnors underordning. jättetokigt...

varför nämner shachar inte ngt om det ytterst vanligt förekommande problemet med ätstörningar överlag när han verkar så intresserad av att diskutera anorexi? att livskvalitet handlar om mer än att vara vid liv. visserligen stämmer det att de flesta anorektiker överlever, men till vad?

våga diskutera hälsa här. en undernärd kroppar klarar sig inte länge utan andra direkta fysiska åkommor (håravfall alternativt ökad kroppsbehåring, benskörhet, karies, problem med mage/tarm). för att inte tala om allt som kanske inte syns: ångest, depression, sömn- och koncentrationssvårigheter.

ahhh. jag kan heller inte låta bli att nämna detta från hans text:
"Noe Ruiz, som är psykolog och generalsekreterare i de argentinska fotomodellernas förbund, säger att hon inte känner några exempel på anorektiskt beteende hos mannekänger. De är tvärtom sundhetsfixerade med sina fibrer och fruktjuicer. Den anorektiska profilen är en helt annan, förknippad med maniska prestations- och studiekrav och en viss sorts moderrelation".

oj, jag glömde visst betydelsen av moderrelationen! om en psykolog säger att det är så, då är det så. att hon sedan är anställd för att stå upp för den organisation som betalar henne spelar ingen roll. (är det f.ö inte intressant med en psykolog som GS för fotomodellernas förbund? säger inte det ngt i sig?!?)

jag önskar en debatt där det inte bara är intressant om folk dör eller ej. kan förstås inte låta bli att jämföra detta med diskussionen om mäns våld mot kvinnor. alltid en huvudnyhet när hon mördas. knappt en notis när hon anmäler, när förundersökningar läggs ned i brist på bevis eller när han (mot förmodan) döms till två månaders fängelse. inte så intressant eftersom det är så vanligt.

slutsats: inte på något sätt oviktigt att diskutera att folk dör. skulle dock välkomna en diskussion om vilka liv många lever.

bekännelse

idag har jag läst den 777:e mannen. det är boken som handlar om polisens jakt på hagamannen. jag var ganska skeptisk egentligen, men kunde absolut inte låta bli att läsa den. blev positivt överraskad. visst, det är en allt för snabbt skriven bok som handlar om att ngn ska tjäna pengar, men jag vill mena att de lyckats hyfsat med sitt uppdrag utifrån rådande förhållanden.

kort och gott beskrivs polisens arbete. brottsoffren lämnas inte ut mer än i annat offentligt material. med tanke på denna "snabba journalistik" tycker jag de många gånger är mycket mer nyanserade än vad kvällspressen någonsin lyckats med.

som grädde på moset fick jag motbevisa sambon. han menade att jag omöjligt kunde läsa mig till ngt jag inte visste sedan tidigare då mitt intresse på området varit näst intill maniskt detta år. där hade han fel! jag fick faktiskt kännedom om en del, för mig, ny information.

boktips

har precis läst åsa grenvalls senaste serieroman cynisk romantiker. mkt bra. jag har läst alla hennes serieromaner (hon kallar dem så själv) och tycker nog mest om denna. den bok som gavs ut i fjol hette ett familjealbum och den tyckte jag var väl mörk. inte för att denna bok är rakt igenom munter (hur det skulle vara möjligt då ordet cynisk finns m i titeln) men den inger dock visst hopp.

vidare måste jag betona hur värdefullt jag tycker det är att någon i serieform lyckas belysa viktiga frågor som sexualiserat våld mot kvinnor.

i ett egoperspektiv är jag helt nöjd med all feministisk kultur jag får konsumera. marit i lördags, fia-stina igår och så detta idag. dessutom bor jag i ume.

say no more

fia-stina sandlund

ikväll hade jag nöjet att se denna föreställning. jag gillade den mkt. härligt att se ngn vara feministiskt analytisk, cynisk och härligt underfundig...(speciellt då allt sker på samma gång).

jag uppmanar alla som missade sverigepremiären här i ume att besöka den på en teater nära dig. för att underlätta för er att planera in detta infogar jag nedan turneplanen:

4 oktober
Sundsvall, Konsertteatern

6 oktober
Hudiksvall, Brandgaraget

8 oktober
Stockholm, Moderna museét, Auditoriet

14 oktober
Nora, Nora Teater, Biograflokalen

15 oktober
Uppsala, Reginateatern

17 oktober
Norrköping, Arbetets Muséum

19 oktober
Hemse, Gotlands Folkhögskola, Hörsalen

23 oktober
Höganäs, Tivolihuset

24 oktober
Malmö, Inkonst

25 oktober
Lund, Lunds Stadsteater

26 oktober
19:00
Kristianstad, Barbacka, Spelhålan

28 oktober
Hässleholm, Kulturhuset Blå salongen

30 oktober
Varberg, Teatern

01 november
Gävle, Gävle Teater, Lilla scenen

08 november
Avesta, Qlturhuset

12 november
Hallunda, Riksteatern, Teater 1

13 november
Stockholm, Södra Teatern, Kägelbanan

14 november
Linköping, Sagateatern

15 november
Finspång, Folkets Hus, Galaxen

my hometown

har tillbringat helgen i skellefteå. en hel del familjesammankomster. middag hos mina föräldrar, middag hos sambons föräldrar (han är ju förstås från samma home town, vad kommer folk annars ifrån?!) och barndop där sambons brorsdotter fick sig ett namn och välkomnades in i svenska kyrkan. trots mitt eget utträde ur tidigare nämnt samfund besöker jag numera både bönhus och kyrkor med gott samvete.

lördagkvällen var alldeles underbar. först en liten förfest med sambon, florensfrida och pia. florensfrida bor, inte helt osökt, i florens. vi har inte setts sedan i fjol. alltid ett nöje och en svår konst att på allt för få timmar ta igen ca 14 månader...

förfest är ju inte förfest om inte den stora festen hägrar. det gjorde den igår på klubb pinkerton. där spelade ingen mindre än marit bergman. undertecknad njöt av varje stund och tyckte att tiden gick hemskt fort.

hemskt fort gick däremot inte bilfärden från norra västerbotten till den södra delen. iaf kändes det inte så. två timmar i en bil från 1983 känns längre än så. dock hade jag förmånen att inte köra och kunde gott slumra medan vi passerade hundratalet små byar.